Varför ska man yoga?

Jag får ganska ofta den frågan. Framförallt nu när jag valt att säga upp mig. Hur kommer det sig att jag vill satsa så helhjärtat på det? Kan man verkligen leva på att visa andra konstiga positioner?

Nja. Nu var det ju inte riktigt det som jag hade i åtanke. Att bara lära folk hur man står på huvudet och blir jättevig, samtidigt som man har färgglada tights och sporttopp på sig.*

För mig är yogan något helt annat. Jag vill egentligen inte alls lära ut positioner.

För mig innebär yogan en stund då jag verkligen får älska mig själv. Då alla känslor är okej och jag får landa i mig själv. Utan krav och prestation. För kundaliniyoga är så långt ifrån prestation man kan komma. Mitt yogaloft är så långt ifrån speglar och gymlokaler man kan komma. Bort ifrån stan och all stress. Ute på landet, med mjuka ullmattor och lugn musik. Där man blundar under i stort sett hela passet. Och istället för att man behöver tänka på hur man ser ut får känna efter hur det känns i kropp och i sinne.

Man jobbar hela tiden inkännande i övningarna. För att se vad som händer med kroppen. Och för att se vad som händer i sinnet. Att bara notera vilka känslor som kommer upp, utan att värdera eller döma. Att hela tiden medvetet använda andetaget, som kanske är vårt viktigaste verktyg för att stressa ner.

Nu när jag varit i en situation då både jag och min man jobbat heltid så undrar jag om det verkligen kan vara meningen att vardagen ska vara så, för så många. När allt bara rullar på, i ett herrans tempo, och man aldrig hinner stanna upp och känna efter. Känna hur kroppen mår och kunna ge sig själv den återhämtning som man faktiskt behöver.

Jag läste i tidningen för några veckor sen att under de senaste fem åren har antalet sjukskrivningar som beror på stressrelaterad ohälsa ökat med hela 84% i Värmland. Och av dessa sjukskrivningar så är tre fjärdedelar kvinnor. Vad beror detta på? Och framförallt, vad kan vi göra åt det?

Jag känner ett ansvar, som har så kraftfulla verktyg mot stressen, som faktiskt kundaliniyoga är. Ett ansvar för att sprida det vidare. För att ge andra det lugnet som jag får av yogan. Att hjälpa andra som hamnat i sjukskrivning. Och framförallt förebygga det innan det händer.

Det kanske inte är så att yogan hjälper mot allt eller alla. Men jag vet att jag redan hjälpt några. Och även fast man aldrig kan göra allt själv, så kan man åtminstone göra något.

Jag tänker fortsätta sprida ringar på vattnet. Ringar med betydelsen att du duger precis som du är. Att du är komplett och fullständig, helt fantastisk. Stärka i förebyggande syfte. För att orka med stressade situationer, för att släppa onödig press, för att sätta igång kroppens egna energier. Men också stärka där det redan gått lite för långt. Hjälpa kroppen att återhämta sig och må bra igen.

Yogaloftet är som en oas, mitt i det ökande tempot. En oas, där du får vara precis den du är. Helt komplett och vacker.

~

Jag tror och hoppas att två kvällskurser börjar i februari. I mars börjar ytterligare någon förmiddagskurs. Och så blir det ledarskapsutbildning, för att få chefer att orka vara chefer och för att kunna vara närvarande. Det blir friskvård för företag, som vet att medarbetaren är den viktigaste resursen. Det blir ett retreat för föräldrar i maj, där du som förälder får möjlighet till återhämtning. Och så blir det Långban för kvinnor i sommar. Jag planerar för flera söndagsworkshops med gongbad och kanske sömnskola. Vet du redan nu att du är intresserad av något så går det bra att lämna intresseanmälan redan nu. Mer detaljer kommer upp på hemsidan förstås.

Vill du också bli den bästa versionen av dig själv? ❤ Kanske vågar du prova?

* Inom kundaliniyoga är övningarna anpassade så att alla kan utföra dem och klädseln är helt valfri. Ta bara på dig mjuka kläder, så att du kan andas ordentligt och röra på dig.

Nu ger jag mig ut på djupt vatten

Kära vänner! Jag har länge känt en stor längtan efter att prova yogaloftets vingar fullt ut. Så nu äntligen har jag bestämt mig för att följa hjärtats röst och kommer i vår bara jobba med yogan! ❤

Jag kommer successivt trappa ner min chefstjänst och satsa på att driva eget som yogalärare. Japp, ni såg rätt! Jag har sagt upp mig! Andra gången under ett års tid. 🙂 Jag som alltid följt samhällets normer och pluggat för att man ska det, tagit ett jobb, köpt hus, skaffat barn… Men nu går jag alltså lite utanför de där ramarna. Kastar mig ut i okända marker. Men ibland måste man våga…

Så snart kommer jag få tid till att utveckla mitt företag, till att även innefatta föreläsningar, workshops, utbildningar, retreat och diverse yogakurser.

Men jag kommer också få tid till att spendera mer tid med mina tre barn. Att verkligen orka vara närvarande med barnen, att orka lyssna till deras behov och även till mina egna. Att få tid till att odla mer grönsaker och verkligen ta hand om skörden. Att orka plocka in trädgårdens och skogens rikedomar. Att hinna träffa mina vänner och min familj. Att njuta av livet.

Allt detta går inte ihop med en heltidstjänst just nu och då verkligen inte en chefstjänst. Därför har jag valt att ta steget.

Vi får se vart det leder mig. Hoppas du följer med på resan. Snart kommer mer information om kurser, retreat och andra härligheter. Idéerna och drömmarna bara sprudlar fram. Livet är här och nu! ❤

Renoveringen fortsätter

Steg för steg, sakta men säkert, börjar mitt nya yogaloft ta form.

Taket är bytt, takkupa byggd, nya fönster är insatta, isolerat (som ni kan se på bilden nedan), ny trappa byggd, golvet lagt. Igår kom två nya dörrar på plats. Idag fortsatte vi med målning av dörrar och dörrfoder. Som ni förstår är det en herrans massa jobb. Och inte klart på flera månader. Men några steg i taget. Och åååh vad jag längtar…

Jag börjar planera och köpa in saker till nya yogabutiken. Träffade fina Helene på Heppa i veckan, som syr åt mig. Blir meditationskuddar och ögonkuddar. Nya böcker och andra spännande varor.

Och vi planerar för rätt belysning, musikanläggning, kodlås till dörren, värmesystem, innertakets form och yogabutikens placering.

När vi kommit lite längre ska jag också börja spackla, slipa och måla. Inreda. Ge yogaloftet en massa kärlek.

Och jag drömmer om invigningen. Med gongbad, yogapass, mantrasånger, öppet för alla som vill…

Jag övar in nya mantran och tänker ut härliga meditationer.

Fråga mig inte när det blir klart. För det vet jag inte. Men givetvis kan du följa utvecklingen här. Tillsammans med mig.

Hur tar du dig an hösten?

Hösten. Som kan upplevas kall och grå. Mörka kvällar och regntunga moln. Frost på morgonen och isande vindar. När sommaren känns avlägsen och det är långt till nästa ledighet. En känsla av hopplöshet kanske lätt infinner sig.

Eller hur väljer du att se på det?

För jag lovar dig, det ligger bara i hur du just väljer att se på det.

Ser du alla varma höstfärger i naturen? Gult, orange, rostbrun, röd… Känner du den härliga doften när det precis regnat? Regnet som ger liv åt vår planet. Tar du vara på lugnet som hösten för med sig? När du kan sjunka ner i en fåtölj, dra en filt över dig och njuta av en kopp te.

Enligt ayurvedan (den indiska läran om livet) går vi in i vata-perioden nu. Då det är lite svalare och mycket luft att andas. Nu är det extra viktigt att inte bara stressa på. Vi behöver istället tänka på att ta pauser under dagen och äta regelbundet. Maten bör vara tillagad och varm för att ge kroppen värme, samt för att minska obalanser. Vi kan också se till att värma oss från utsidan, med varma kläder och mysiga filtar.

Egentligen är allt ganska självklart. Vi behöver följa årstidens rytm och lyssna på vad kroppen behöver. Bara vi lyssnar inåt så är det mesta ganska självklart. Vilket kan kännas skönt i denna snabbt föränderliga omvärld, med tekniska lösningar på allt och starka influenser från allt som samhället vill att vi ska konsumera.

Men bara vi lyssnar in i kroppen så vet vi ofta hur vi behöver agera. Och om vi väljer att se skönheten och glädjen i livet så tror jag också att vi blir lyckligare.

Yoga med vinden mot kroppen och solen i håret

Tack för att ni kom! ❤️ Mina kära yogisar! Sådan fin stund vi fick tillsammans på eftermiddagen idag. Bara vindens sus, några fåglar kvittrade, fåren bräkte ibland. Tryggheten i gräset under oss. Och kraften från solen. Det är så fint att få gå inåt för en stund. Gräva lite djupare. Men samtidigt stärka kroppen.

En känsla av tacksamhet. Trygghet. Kärlek. Den här känslan tar vi med oss in i hösten.

Det finns lite saker kvar i butiken. Hojta till om du vill köpa. Halva priset på allt.

Jag vet inte om jag verkligen vill vänta flera månader med att hålla yoga igen. Men allt har sin tid. Tillit. Andas.

Gratis utomhusyoga

Söndagen den 19:e augusti är du välkommen till min trädgård (precis utanför yogaloftet) för ett härligt yogapass. Vi startar 15.00 och håller på ungefär en timme och 15 minuter. Alla kan vara med, inga förkunskaper behövs. Bara mjuka kläder och kanske en vattenflaska. Alla gör yoga utifrån sin egen kropps förutsättningar.

Det finns 17 yogamattor, har du en egen kan du gärna ta med den, ifall vi blir fler än så.

Före och efter passet finns möjlighet att fynda i min yogabutik, där det nu är total utförsäljning med 50% på alla varor.

Vid regn blir det inställt. Det är drop-in, så du behöver inte anmäla dig innan. Varmt välkommen! ❤

Yogaloftet tar en paus

Efter en sommar, som slagit alla möjliga värmerekord och som vi kommer minnas för alla skogsbränder och varma nätter, så står nu hösten för dörren. Vanligtvis skulle jag vara i full färd med att planera inför höstens kurser, retreat och yogadagar. Men i år blir det lite annorlunda.

Jag har bestämt mig för att inte starta upp något just nu.

Renoveringen av ”det riktiga yogaloftet” har dragit ut på tiden, pga att ett trasigt avlopp kom emellan. Tiden och pengarna fick läggas på det istället. Och nu när jag har ett heltidsjobb så finns inte riktigt samma tid. Det där så kallade livspusslet måste läggas och jag vill verkligen älska vardagen. Jag vill kunna njuta av att krama på min familj. Hinna ta hand om trädgården och huset. Utan att känna stress av något, som egentligen bara ska vara roligt.

När jag kände att jag inte hann vara här och nu, ja då fick jag trycka på stoppknappen.

Så nu har jag rullat ihop yogamattorna. Det känns lite konstigt. Men samtidigt skönt. Jag vet ju att jag lyssnat på mitt hjärta. Och det är så här det måste vara.

Mitt sinne var helt inställt på att inte ha någon mer kurs på nedervåningen och nu blir det också så att nästa kurs startar på övervåningen. På det riktiga loftet. (För ett loft ska ju ligga på övervåningen…) Jag vet inte när det blir. Men jag vet att det kommer bli av. Och det kommer bli så fint när det väl är klart. Tillit.

Så den här sommaren har jag njutit av familjen. Gjort så lite som jag kunnat. Badat mycket. Försökt prioritera mig själv, fylla på och hämta kraft.

Den här sommaren kommer vi kanske alltid minnas. Eller så blir det lika varmt igen nästa sommar. För kanske är det Moder Jord som försöker säga till oss att bromsa lite. Att bättre ta hand om vår jord, om vi vill kunna njuta av den. Om vi vill att våra barnbarn ska kunna njuta av den. Om vi vill att ALLA ska kunna njuta av den.

Det kommer bli en utförsäljning av yogabutiken. För ny energi måste följa med upp på övervåningen. Det blir också ett utomhusyogapass om någon vecka. Jag återkommer när jag spikat ett datum. Tills dess önskar jag dig många vackra ögonblick och många pauser! ❤️

Sommarreflektioner

Den här våren har nog gått rekordfort, tror jag. Först var det snö och kall vinter. Sen mer kyla. Och pang, så kom sommaren. Och idag är det midsommarafton. Lite kallare ute, men solen skiner. Jag kan se tillbaka på en händelserik period, med förändringar som prövat mig som människa.

Och det är just i dessa påfrestande stunder som jag har yogan att tacka för så mycket. Visst, jag har prioriterat ner yogan lite. Men den finns alltid där. Kanske blir det en kortare yogastund på morgonen än vad jag brukar göra. Men den där stunden, då jag hittar mitt fokus, finns alltid där. Kanske springer jag på i ett lite för högt tempo. Men stunden då jag känner inåt och hittar kontakten med mitt andetag finns alltid där. Kanske väntar jag lite för länge med att se kroppens signaler, men jag har lärt mig att se dem och även lyssna på dem. Är man trött så behöver kroppen vila. Börjar man bli sjuk så behöver kroppen och hjärnan också vila.

Yogan har gett mig så mycket. Mer än det går att beskriva. Men egentligen är det inga svåra saker. Det är bara att lyssna på sig själv. Vilket kan vara det svåraste som finns också. 🙂

I måndags avslutade jag den sista yogakursen innan sommaren. Mina fina deltagare fick efter passet dela med sig om vad de tar med sig från yogan in i sommaren. Och jag tror inte att det är själva övningarna de flesta har nytta av att ha lärt sig. Det är mer ett förhållningssätt. Hur man vill vara mot sig själv och hur man vill ta sig an livet. Jag är så glad att kunna förmedla detta för mig livsviktiga förhållningssättet. Kärlek till dig själv. Tacksamhet. Tillit till att allt är som det ska vara.

Ta hand om dig i sommar! Vi ses igen när löven börjar gulna och vi längtar efter att tända en brasa och mysa under en filt. ❤ Men först – njut av sommaren!

Superwoman?

Den där kvinnan som bara klarar allt. Som vackert säger ja och sliter på i det tysta. Som åtar sig det hon borde. För det finns ju mycket som man borde göra. Borde klara. Borde ordna.

Eller stopp nu! Vem säger egentligen att man borde allt detta? Är det kanske min egen tro på hur något ska vara? Eller samhällets press på hur perfekt livet borde vara?

Jag har bestämt mig att på riktigt att jag duger precis som jag är. Att jag måste lyssna inåt för att känna efter vad jag ska göra och vad jag vill göra.

När det blir alltför mycket runtomkring. Så många saker som man borde. Alldeles för många. Då måste man ibland backa. Säga stopp och tänka efter. Vad är viktigast i livet?

Den 19:e mars bytte jag jobb. Från att ha jobbat 70 % som verksamhetsutvecklare, varit ledig varje fredag och jobbat med yogan och varit föräldraledig delar av dagar. Till att bli enhetschef, 100 %. Och hålla i två yogakurser i veckan. Och hinna med tre barn, man, hus och trädgård. Och ha en hel massa åtaganden utöver detta.

Plötsligt såg jag mig själv springa från det ena till det andra. Stressa på och aldrig stanna upp. Inte ha tid att dofta på barnens hår. Inte hinna med att utföra något hemma utöver det allra nödvändigaste. Inte njuta av min nya tjänst, som är jätterolig. Jag orkade inte höra på barnens tjat när jag kom hem. Tålamodet fanns inte där, som det brukade. För hjärnan hade redan gått på högvarv under dagen.

Jag tänkte på vad jag alltid säger på mina yogakurser och till mina medarbetare. Det viktigaste är att känna in. Känna efter hur mycket man själv orkar. Att alltid vara snäll mot sig själv och hinna njuta av varje ögonblick.

Men plötsligt var jag långt ifrån där själv. Och då var det dags att säga stopp. Vad är viktigast i mitt liv? Familjen. Alltid familjen.

Och så ville jag faktiskt ge jobbet en chans. För det vara bara menat att jag skulle få jobbet. Det var som klippt och skuret för mig. Eller snarare så var jag som klippt och skuren för jobbet.

Yogan då? Om jag tänkte efter så var det just yogan som gjorde mig stressad. Att hinna hem varje måndag till dubbla kurser. Att hinna förbereda mig. Att orka varva ner efteråt. Så det fick bli yogan som jag behövde prioritera bort den här gången. Eller snarare prioritera ner, längre ner på rangordningen.

Istället för dubbla kurser bestämde jag mig för att hålla en kurs på måndagskvällar. Lite senare, så att jag hann med jobb och familj. Så att den bara finns där som min sköna oas, min tillflyktsort och den stund på veckan då jag bara kunde få hänge mig helt åt min passion. Utan måsten och stress.

Med världens bästa deltagare så är det inga problem. Det fanns inte en person, av de 14 som jag har, som inte stöttade mig i beslutet. Att de får yoga varannan vecka istället var såklart trist för dem. Men det var bättre än att kanske inte få komma mer på väldigt länge.

Ibland måste man följa sitt hjärta. Den här gången sa mig hjärtat att jag behövde tänka på mig själv. Min magkänsla vill ge jobbet en chans. Att jag sviker de yogadeltagare som jag lovat en tioveckorskurs, som nu bara blir åtta veckor? Ja, ibland får man göra saker man inte vill, eller kanske inte borde. Bara för att man behöver lyssna på sig själv. Sluta vara superwoman. Man kan inte klara allt själv. Man ska inte klara allt själv. Jag är stolt över mitt beslut och känner mig betydligt lugnare. Det går faktiskt att sänka ambitionsnivån, utan att man för den sakens skull blir en sämre människa. Det kan till och med vara så att man blir en bättre människa. Tänka sig.

Mina fina yogadeltagare vilar efter ett skönt mag-pass. Och jag njuter.

När livet rullar på

Ibland går tiden. Plötsligt blommar vårstjärnorna och vitsipporna. Det är dags att deklarera för den enskilda firman. Som visar sig kräva en kortare kurs på Skatteverket…

Arbetet tar tid och kraft. Mitt nya jobb är otroligt roligt, men såhär i början så tar det också en massa energi. Vardagssysslorna finns där som en påminnelse över att livet fortsätter.

Yogakurserna blir lite av en stressfaktor. Men varje gång som jag går ut i uthuset och förbereder för ett nytt pass så fylls jag av lycka. För trots att det tar tid så är det min egna stund. Stunden på veckan då det är legitimt att jag inte lagar mat, plockar leksaker eller nattar barn. Då jag bara får gå in i yogans värld. Kanske går jag in där lite stressad. Men jag kommer tillbaka som en lite lyckligare människa.