Sommarreflektioner

Den här våren har nog gått rekordfort, tror jag. Först var det snö och kall vinter. Sen mer kyla. Och pang, så kom sommaren. Och idag är det midsommarafton. Lite kallare ute, men solen skiner. Jag kan se tillbaka på en händelserik period, med förändringar som prövat mig som människa.

Och det är just i dessa påfrestande stunder som jag har yogan att tacka för så mycket. Visst, jag har prioriterat ner yogan lite. Men den finns alltid där. Kanske blir det en kortare yogastund på morgonen än vad jag brukar göra. Men den där stunden, då jag hittar mitt fokus, finns alltid där. Kanske springer jag på i ett lite för högt tempo. Men stunden då jag känner inåt och hittar kontakten med mitt andetag finns alltid där. Kanske väntar jag lite för länge med att se kroppens signaler, men jag har lärt mig att se dem och även lyssna på dem. Är man trött så behöver kroppen vila. Börjar man bli sjuk så behöver kroppen och hjärnan också vila.

Yogan har gett mig så mycket. Mer än det går att beskriva. Men egentligen är det inga svåra saker. Det är bara att lyssna på sig själv. Vilket kan vara det svåraste som finns också. 🙂

I måndags avslutade jag den sista yogakursen innan sommaren. Mina fina deltagare fick efter passet dela med sig om vad de tar med sig från yogan in i sommaren. Och jag tror inte att det är själva övningarna de flesta har nytta av att ha lärt sig. Det är mer ett förhållningssätt. Hur man vill vara mot sig själv och hur man vill ta sig an livet. Jag är så glad att kunna förmedla detta för mig livsviktiga förhållningssättet. Kärlek till dig själv. Tacksamhet. Tillit till att allt är som det ska vara.

Ta hand om dig i sommar! Vi ses igen när löven börjar gulna och vi längtar efter att tända en brasa och mysa under en filt. ❤ Men först – njut av sommaren!

Annonser

Superwoman?

Den där kvinnan som bara klarar allt. Som vackert säger ja och sliter på i det tysta. Som åtar sig det hon borde. För det finns ju mycket som man borde göra. Borde klara. Borde ordna.

Eller stopp nu! Vem säger egentligen att man borde allt detta? Är det kanske min egen tro på hur något ska vara? Eller samhällets press på hur perfekt livet borde vara?

Jag har bestämt mig att på riktigt att jag duger precis som jag är. Att jag måste lyssna inåt för att känna efter vad jag ska göra och vad jag vill göra.

När det blir alltför mycket runtomkring. Så många saker som man borde. Alldeles för många. Då måste man ibland backa. Säga stopp och tänka efter. Vad är viktigast i livet?

Den 19:e mars bytte jag jobb. Från att ha jobbat 70 % som verksamhetsutvecklare, varit ledig varje fredag och jobbat med yogan och varit föräldraledig delar av dagar. Till att bli enhetschef, 100 %. Och hålla i två yogakurser i veckan. Och hinna med tre barn, man, hus och trädgård. Och ha en hel massa åtaganden utöver detta.

Plötsligt såg jag mig själv springa från det ena till det andra. Stressa på och aldrig stanna upp. Inte ha tid att dofta på barnens hår. Inte hinna med att utföra något hemma utöver det allra nödvändigaste. Inte njuta av min nya tjänst, som är jätterolig. Jag orkade inte höra på barnens tjat när jag kom hem. Tålamodet fanns inte där, som det brukade. För hjärnan hade redan gått på högvarv under dagen.

Jag tänkte på vad jag alltid säger på mina yogakurser och till mina medarbetare. Det viktigaste är att känna in. Känna efter hur mycket man själv orkar. Att alltid vara snäll mot sig själv och hinna njuta av varje ögonblick.

Men plötsligt var jag långt ifrån där själv. Och då var det dags att säga stopp. Vad är viktigast i mitt liv? Familjen. Alltid familjen.

Och så ville jag faktiskt ge jobbet en chans. För det vara bara menat att jag skulle få jobbet. Det var som klippt och skuret för mig. Eller snarare så var jag som klippt och skuren för jobbet.

Yogan då? Om jag tänkte efter så var det just yogan som gjorde mig stressad. Att hinna hem varje måndag till dubbla kurser. Att hinna förbereda mig. Att orka varva ner efteråt. Så det fick bli yogan som jag behövde prioritera bort den här gången. Eller snarare prioritera ner, längre ner på rangordningen.

Istället för dubbla kurser bestämde jag mig för att hålla en kurs på måndagskvällar. Lite senare, så att jag hann med jobb och familj. Så att den bara finns där som min sköna oas, min tillflyktsort och den stund på veckan då jag bara kunde få hänge mig helt åt min passion. Utan måsten och stress.

Med världens bästa deltagare så är det inga problem. Det fanns inte en person, av de 14 som jag har, som inte stöttade mig i beslutet. Att de får yoga varannan vecka istället var såklart trist för dem. Men det var bättre än att kanske inte få komma mer på väldigt länge.

Ibland måste man följa sitt hjärta. Den här gången sa mig hjärtat att jag behövde tänka på mig själv. Min magkänsla vill ge jobbet en chans. Att jag sviker de yogadeltagare som jag lovat en tioveckorskurs, som nu bara blir åtta veckor? Ja, ibland får man göra saker man inte vill, eller kanske inte borde. Bara för att man behöver lyssna på sig själv. Sluta vara superwoman. Man kan inte klara allt själv. Man ska inte klara allt själv. Jag är stolt över mitt beslut och känner mig betydligt lugnare. Det går faktiskt att sänka ambitionsnivån, utan att man för den sakens skull blir en sämre människa. Det kan till och med vara så att man blir en bättre människa. Tänka sig.

Mina fina yogadeltagare vilar efter ett skönt mag-pass. Och jag njuter.

När livet rullar på

Ibland går tiden. Plötsligt blommar vårstjärnorna och vitsipporna. Det är dags att deklarera för den enskilda firman. Som visar sig kräva en kortare kurs på Skatteverket…

Arbetet tar tid och kraft. Mitt nya jobb är otroligt roligt, men såhär i början så tar det också en massa energi. Vardagssysslorna finns där som en påminnelse över att livet fortsätter.

Yogakurserna blir lite av en stressfaktor. Men varje gång som jag går ut i uthuset och förbereder för ett nytt pass så fylls jag av lycka. För trots att det tar tid så är det min egna stund. Stunden på veckan då det är legitimt att jag inte lagar mat, plockar leksaker eller nattar barn. Då jag bara får gå in i yogans värld. Kanske går jag in där lite stressad. Men jag kommer tillbaka som en lite lyckligare människa.

Dags för ny kurs

Där nere i mörkret ligger yogaloftet i vinterdvala. Men snart tänds ljusen där igen, efter några veckors uppehåll. På måndag börjar en ny kurs där, som ska pågå i tio veckor. Den här gången ska det handla om magen. Hur vi kan få magen att må bra, som i förlängningen också gör att vi mår bra. Hur kroppens motor kan fungera för att göra sinnet glatt.

Båda tiderna är fullbokade sedan några veckor tillbaka. Åh, som jag ser fram emot att träffa alla fina deltagare igen. ❤

Efter min resa till Indien har jag bara blivit mer övertygad om att kundaliniyogan står mitt hjärta närmast. Där uppe på taket i soluppgången, ackompanjerat av havets brus och templens morgonsånger, kombinerade jag min sköna kundaliniyoga med de övningarna som jag fick där. Så trots fina upplevelser av andra yogaövningar är det ändå just kundaliniyogan som jag uppskattar mest och som jag kommer fortsätta undervisa i. Det är den yogan där jag enklast hittar mig själv. Hittar mitt andetag och kontakten med min kropp. Där kontakten mellan kropp, sinne och själ sker.

Med hem från Indien fick denna vackra klangskål följa med.

Kanske blir det smakprov på dess toner på måndag. Det blir i alla fall spel på min underbara gong, det är ett som är säkert. Gongens vibrationer som hjälper oss att släppa spänningar, gå djupare i avslappningen och som vibrerar våra energier.

Och så blir det ett yogapass för matsmältningen och en meditation för självkärlek och läkning.

Det kommer bli fint.

Min Indienresa!

Idag är jag tillbaka i Sverige igen och snart även i Karlstad. Tillbaka till kylan och den höga luften. Tillbaka till det som känns välbekant och hemma. Tillbaka till min älskade familj. Bara jag skriver orden här nu så rinner tårarna. Åh, så jag har saknat dem! När piloten berättade att vi snart skulle landa på Arlanda så forsade mina tårar.

För mina känslor är så nära. Det blir de efter två veckor på ett retreat i Indien. Jag är totalt renad på både utsidan och insidan. Känslorna kommer lättare än vanligt. Sinnet känns lättare än vanligt. Ögonen lyser klarare än vanligt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här resan. Det är nästan omöjligt. Men jag ska försöka. För din skull, fina läsare. Och för min egen kanske. För att kunna sortera ut intrycken och spara dessa vackra minnen djupt i mitt hjärta.

När jag kom till Indien för två veckor sen så möttes jag av ett levande land. Ett myller av människor och olika fordon. Dofter från kryddor, sopor och bilar. Ljud från tutande fordon och hojtande människor. Känslan av en otrolig värme mot huden. Jag snurrade på mig en sjal på huvudet och skyddade mig mot några av intrycken.

En och en halv timmes resa i en minibuss, med ett gäng andra förväntansfulla resenärer, var det första som Indien bjöd på. Om du sett något galet Youtube-klipp på en trafikkorsning i ett annat land där alla bara kör in i korsningen och djungelns lag råder så kan du på ett ungefär föreställa dig hur det är i Indien. Att hålla sig i en fil är inget som funnits med som uppkörningskrav, om man säger så. Tutan används väldigt frekvent, men inte på ett aggressivt sätt. Utan mer som att varna för att man kommer. För här finns inga sura miner, i ett av de mest glädjefulla länder jag besökt.

Efter en stund åkte vi av den större vägen och längs vägarna byttes stora cementbyggnader ut mot mindre försäljningsstånd.

Efter den här ganska intrycksfulla starten på resan så stannade minibussen utanför Vaidyas Ayurveda Village. Kläderna klibbade mot kroppen. På ett dygn hade jag bytt från minus 15 grader till plus 35 grader. Inte så konstigt att det kändes varmt.

Jag vill inte alls säga att det var knäpptyst och helt lugnt där vi klev av. Från något tempel en bit bort hördes musik från högtalarna. Någon snickrade och bankade. Kråkor kraxade. Men framförallt hördes havet. Det tydliga bruset när vågorna slog in mot stranden och stenarna.

Även om mitt första intryck av det här stället inte var att det var tyst och lugnt så var det ändå här som jag hittade lugnet. Och vilket lugn sen.

Det visade sig att vi var 12 svenskar som skulle bo här i två veckor tillsammans. (Några skulle även fortsätta ett par veckor till.) Hela det här stället ägs ju av Janesh Vaidya, som är en Ayurveda-Guru från Indien. Har har skrivit en massa böcker om Ayurveda och även föreläst flera år i Sverige om hälsa och Ayurveda.

Ayurveda är den uråldriga indiska livsläran, som kan hjälpa oss att leva ett friskt och hälsosamt liv, utan en massa medicin. Förutom maten förstås, som räknas som vår medicin. Och yoga använder vi som vår terapi.

Vi fick alla träffa en Ayurveda-läkare som baserat på lite frågor och tester (puls, blodtryck och blodsocker) berättade vilka obalanser vi har i kroppen. Sedan skulle vi yoga, äta och få behandlingar utifrån detta. Så att vår obalans skulle försvinna. Och var passar bättre att göra det än här?

Varje morgon vaknade jag utan problem vid halv sex. Efter en dusch och en kopp te så gick jag upp på taket, på den byggnaden vi bodde i. Där gjorde jag ett yogaprogram som var speciellt utformat för mig, utifrån vad jag behövde. Jag brukade hålla på 1,5 timme, bara för att det var så underbart skönt. Under tiden gick solen upp över tempel och kyrkor, som sedan länge spelat hög indisk musik i högtalare. Men det var inte det ljudet som jag minns mest. Det var havet. Det underbara havet.

Sedan serverades frukost. Som för mig bara bestod av en fruktsmoothie, upptäckte jag efter några dagar. Dessa två veckor skulle vara en reningsperiod, så jag fick gott nöja mig med min smoothie, när några andra kunde få yogisk gröt med cashewnötter och dadlar på. Det var lite tufft, det får jag medge. Men lärorikt.

Dessa åtta små skålar fick vi varje lunch. Med lika olika röror i. Jag fick aldrig ris till, utan cous-cous istället, som synd var. Jag som verkligen sett fram emot att få äta ris. Maten var fylld med smaker, en tugga för varje smaksensation. Och det var också så som vi skulle äta det. Långsamt, som en meditation och bara med händerna.

Varje dag fick alla också en varsin behandling på ungefär 1 timme och 20 minuter. Det var alltid en oljemassage av hela kroppen och så kunde det vara ångbastu, kroppsinpackning eller specifika oljebehandlingar. Helt beroende på vad man behöver i sin obalans. Jag har nog aldrig känt mig så omhändertagen som under dessa behandlingar. Hela kroppen, men också mitt sinne fick behandling, på något sätt.

Vi fick också vara med på yogaworkshops, danspass, matlagningskurs och lyssna till indiska musiker. Och alla fick varsin fotbehandling, ansiktsbehandling och manikyr. För att inte prata om de föreläsningar som Janesh hade med oss.

Ja och så fanns tid för att bara vara såklart. Sitta på en solstol i skuggan (det var alldeles för varmt för mig att vara i solen) och läsa eller bara titta ut över havet. Stranden heter Dolphin beach och som namnet antyder så fanns där delfiner. Vid minst tio tillfällen såg jag en eller flera hoppande delfiner i vågorna.

Det fanns också tid för att prata om man ville. Och såklart bada i det ljuvliga havet som jag fullkomligt förälskade mig i. Två-tre gånger per dag blev det bad. Och ibland kunde jag och en nyfunnen vän ligga i vattnet mer än en timme och bara prata. Prata om livet. Som en av de bästa terapierna.

Jag gjorde ett par utflykter också. För att få upptäcka lite mer av Indien när jag ändå var här. Fast man kände sig lite skör när man åkte utanför retreatet. Som att man öppnat sina sinnen och var extra känslig. Men det blev en mysig tur med en kanalbåt och även två kortare resor med tuk-tuk.

Så efter de här veckorna, om jag ska knyta ihop säcken, så känner jag mig ren inifrån och ut och totalt lugn. Och jag är så tacksam för att jag fick möjligheten att åka iväg på det här. För att min man roddade allt där hemma. Och för att underbara släktingar hjälpte till när det behövdes. Mitt hjärta är så fyllt av kärlek. Bara varm, ren kärlek.

Tack Indien! Och tack min älskade man, snart ses vi äntligen! ❤

Nu åker jag snart till Indien!

Jag kan nästan inte fatta det själv, men nu bär det snart av på min livs resa. Tidigt onsdag morgon går bussen till Arlanda och planet landar i södra Indien tidigt på torsdag morgon. Resväskan är packad, visum fixat, rupier växlade, blommorna vattnade… Ja, inte för att huset blir tomt. Mannen och våra tre barn blir ju kvar hemma. Men blommorna kanske inte är deras starka sida….

Så, ja. Jag ska åka ifrån dem i mer än två veckor. Känns overkligt. Kommer nog inte tro detta förrän jag sitter på planet. Om ens då. Det märks väl när första tåren kommer.

Men åka ska jag. Till Janesh Vaidyas yogaretreat i södra Indien. Ensam. Det ligger precis vid havet, runt 30 grader i luften och 25 grader i vattnet. Där ska jag under två veckor få precis den mat, de behandlingar och den träning som min kropp och mitt sinne behöver, enligt ayurveda. Jag får ju såklart berätta mer sen, för jag vet inte så mycket mer nu. Bara att det blir tid för både yoga, lugna stunder för mig själv, spännande föreläsningar och bad i havet.

Den här två veckors tretreatet är min betalning för att jag var lokal arrangör i Karlstad när Janesh Vaidya hade Sverigeturne förra året. Vill du också få möjlighet att åka så finns det säkert fortfarande möjlighet att hänga på som lokal arrangör. (Kontakta i så fall Jessica på tourmanager@janeshvaidya.com)

Det kommer sannerligen bli en semester utöver det vanliga. När jag tänker på saken så har jag aldrig åkt iväg såhär själv. Livets nya utmaningar och möjligheter. Vi får se när jag hör av mig här igen. Det blir som det ska bli.

All kärlek ❤ från Maja

Hitta lugnet på ditt eget sätt

Som en fortsättning på inlägget för några dagar sedan om intryckens tid, så tänkte jag dela några tips som jag brukar ta till, för att orka med allt i vardagen.

~ Tänk efter vad du mår bra av. Och skapa förutsättningar för att du ska kunna göra det här åtminstone varje vecka. Är det kanske att träna något särskilt, ta en promenad, simma, läsa en bok, göra yoga? Det spelar ingen roll vad det är. Se bara till att du gör något som får dig att må bra minst en gång i veckan.

~ Se till att vila hjärnan ibland. Efter alla intryck som hjärnan får varje dag så behövs tillfällen då den får släppa allt, för att återhämta sig. Och då menar jag allt. Det duger tyvärr inte att då sitta vid telefonen och scrolla nyheter. För även om det känns avslappnande för dig just för tillfället så får inte hjärnan vila. Det blir bara fler intryck. Så släpp telefonen och ge hjärnan utrymme för att bygga upp sig själv igen.

~ Sätt tonen för dagen, genom att börja dagen på ditt sätt. Tänk efter, hur skulle du vilja starta dagen? Vad skulle få dig att må bra? Och om du inte gör detta varje morgon, vad är det som står i vägen för det? Framförallt kvinnor mår bra av att ha rutiner på morgonen, som får oss harmoniska och som hjälper oss att ta oss an dagen på ett mer balanserat sätt.

Om du inte riktigt förstår poängen med rutiner på morgonen så kan jag dra dessa exempel från mig vardag:

Utan rutiner – jag sover lite längre än vad jag borde, så att jag känner mig stressad direkt jag tittar på klockan. Jag hasar på mig kläder och försöker samla mig. Men när det känns som om man ligger efter i varje moment så blir morgonen mer som en uppförsbacke. Efter en kopp kaffe känns det lite bättre men magen mår inte jättebra av det, utan får lida av att jag behöver yttre stimuli för att bli pigg, istället för att hämta det inifrån. För minsta lilla bråk hos barnen blir jag irriterad och istället för att orka vänta på att de får göra saker i sin egen takt stressar jag på dem och har inte tid att ge dem av min tid. Kanske trampar jag gasen i botten lite för snabbt till jobbet och svär åt de andra bilisterna som uppenbarligen fått sitt körkort i ett Kellogs-paket. Väl på jobbet kan min obalans fortsätta, om jag inte har tillräckligt roligt jobb eller trevliga kollegor för att vända spiralen.

Med mina morgonrutiner – Klockan ringer tidigt, men jag vet att jag nu ska få min egen tid, så jag går till badrummet. Jag går på toa, borstar tänderna och skrapar tungan. Sedan smörjer jag in mig med olja och går in i duschen. Jag duschar kallt, för att väcka kroppen och öppna upp kapillärerna. Den kalla duschen gör mig motståndskraftig mot sjukdomar och ger mig en värme inifrån. Sedan dricker jag ett glas vatten och tar på mig mina mjuka kläder och sätter mig på yogamattan. Under 30-45 minuter ger jag mig själv ett yogapass och en avslutande vila. Sedan tar jag på mig mina jobbkläder, sminkar mig och börjar duka fram frukost. Väcker barnen och gissa hur mitt sätt att vara mot barnen skiljer sig mot hur jag är utan dessa morgonrutiner.

Yogan gör mig balanserad och där lägger jag fokus på varje kroppsdel, mitt andetag och även in till min själ. Och har du kontakten med alla dessa delar så får du garanterat en annan start på dagen.

Okej, har du inte möjlighet att ge dig själv en timme på morgonen så kan du alltid börja i det lilla. Tänk ut vad du skulle kunna göra. Gör det du kan, men gör något. Ta kontroll över ditt humör, din energi och din inställning till livet.

~ Hitta dina små andningshål under dagen. Här gäller det att se i det lilla. Några långa djupa andetag ibland (eller någon annan typ av andningsövning som du fått med dig från yogan), scanna igenom kroppen i tanken och ge varje kroppsdel lite uppmärksamhet. Dansa loss till favoritmusiken efter middagen. Lyssna på mantrasånger när du lagar frukost. Ta en promenad ute i friska luften och försök använd alla dina sinnen. Stanna upp en stund och tänk på något som du är tacksam för.

~ Reflektera över vad du äter. Något som påverkar oss mycket är vad vi stoppar i oss. Kanske är du nöjd med det du äter. Men kanske har du inte alls tänkt på det. Eller så vet du om att du inte äter så som du borde, men kväver din känsla genom att äta ännu onyttigare. Det går alltid att göra en förändring. Och då menar jag alltid! Bästa dagen att börja på en ny vana är nu. Varje dag är det idag. Om du inte lyckas göra det idag så kan du alltid göra ett nytt försök imorgon igen. Men reflektera. Och vet du att du borde ändra något så gör det.

~ Njut av ditt liv! Känner du inte ”Wow” när du tänker på ditt liv så gör de förändringar som du vet att du behöver. Våga leva den förändringen som du vill se i världen!

Såklart går livet upp och ner. Det är ju inte alltid sprudlande energi och glädje, det är jag fullt medveten om. Det skrev jag också mer om här. Men ändå. Med någon eller alla av punkterna ovan kanske du kan vända en negativ trend. Eller få mer livsenergi.

Det där blev nästan lite av en predikan kanske. Men det är ju så viktigt! Glädjen i livet behöver finnas där. Varje dag! ❤

Yogakurs för en välmående och stark mage

I slutet av mars startar vårens kurs, som den här gången riktar in sig på vår mage. Det kommer bli yogapass för matsmältningen, som är en central del för att vi ska må bra. För att vi ska känna välbefinnande så behöver vår mage vara i balans. Vi kommer också göra yogapass som stärker vårt magparti och framförallt vårt navelchakra, som är vårt inre kraftcentrum. Kursen innehåller också ett längre gongbad, där du får vila till gongens vibrationer. Vibrationerna som släpper blockeringar och spänningar i kroppen.

Alla kan vara med och yoga, inga förkunskaper behövs! Var och en anpassar yogan utifrån sin egen dagsform. Ta bara på dig mjuka kläder och finn ditt eget lugn på det hemtrevliga loftet.

Datum: 10 måndagar med start 26:e mars. Uppehåll 2/4 (annandag påsk) samt 30/4 (Valborgsmässoafton)

Tid: Två kurstider. 17.30-19.00 eller 19.45-21.15 Den sena kursen är fullbokad!

Kostnad: 1450:- för 10 tillfällen

Plats: Majas Yogaloft, i Gräsås, 8 km norr om Karlstad

Anmälan: mejla din anmälan till majasyogaloft@gmail.com

Varmt välkommen till en vår på yogaloftet! ❤ (sista kursen innan loftet flyttar en våning upp)

Yogakurs för en välmående och stark mage

Vattumannens tidsålder och intryckens tid

Enligt astrologin har vi människor under flera tusen år levt i Fiskarnas tidsålder. En tidsålder som präglats av ett patriarkat (format av och för män), hierarkier och maskiner. Det har varit centralt att hitta rätt information och att ensam gå sin väg.

Nu har vi gått över till Vattumannens tidsålder, där all information redan är tillgänglig. Det innebär även en förändring från patriarkat till matriarkat. Men också från en mentalitet att vi alla kan bäst själv till att vi behöver börja hjälpas åt. Samarbete och att öppet dela med sig av sina kunskaper är något som präglar Vattumannens tidsålder. Den tekniska utvecklingen gör att allt går snabbare och blir mer tillgängligt. Vi kan hitta all information när vi vill.

Som en motvikt mot detta konstanta in-flöde så behöver vi göra yoga. Vi behöver fokusera in i oss själva och hitta vad som är viktigt. Vad vi ska ge hjärnan att tänka på. Att enkelt hitta det du söker på Internet och i din mobiltelefon är tillfredsställande för vår hjärna, men också stressande. Motvikten som yoga ger oss är avslappning, yoga och den så viktiga meditationen. Annars svämmar vår hjärna över och så småningom även vår kropp. Fler och fler kommer inse detta behov av lugn och ro. När allt går så snabbt så behöver vi något som går långsamt också.

Vattumannens tidsålder styrs nu av medvetenhet, information och energi. Men egentligen så behöver vi inte mer information. Vi behöver kunskap att använda all information. Vi behöver en ökad kapacitet att göra våra val. För valmöjligheterna är många. Kanske för många ibland. Vilka val gör du? Vad väljer du, i denna djungel av information? Vad väljer du för att må bra? 

 

Konsekvenser av att följa sitt hjärta

Ibland får det man gör lite följder. Den här gången blir det yogan som får stå tillbaka lite. Det kommer inte bli någon detoxdag i vår, oklart hur det blir med fortsättning på kurserna som jag håller nu (såklart fullföljer jag kurserna som pågår), inget retreat i Långban i sommar som planerat, jag kommer inte arrangera föreläsningen med Janesh Vaidya (vilket innebär att det finns chans för någon annan som vill få möjligheten att uppleva ett retreat i Indien)… I höst blir det förstås en kvällskurs. Men just nu behöver jag ligga lite lågt.

Allt detta beror på att jag följde mitt hjärta. Jag bestämde mig för att göra något annat på dagtid. Hitta nya utmaningar. När jag sedan fick förfrågan om en chefstjänst med samma arbetsgivare, ett jobb som jag tidigare sökt och som av en händelse nu erbjöds mig, så sade jag ja på rak arm. Helt baserat på hur det kändes i mitt hjärta.

Jobbet kommer innebära att jag behöver jobba mer än jag gör nu. Därför känner jag att jag måste dra ner på något annat. Och då står yogan näst på tur. För familjen kommer alltid först.

Egentligen hade jag ingen lust att ta ett heltidsjobb. Men jag hade verkligen lust att ta det här jobbet, anta utmaningen och hitta glädjen igen. Så nu står jag här.

Har avbokat och planerat om. Och känner mig lätt i hjärtat. Nu ska livet ta mig den här vägen. Känner tillit och vet att allt är som det ska vara. Yogan finns kvar. Det blir kanske lite mindre texter här. Kanske försvinner Yogabutiken. Men yogan kommer för alltid finnas i mitt liv och Yogaloftets utbyggnad ska verkligen inte sluta. Jag kommer fortsätta dela yogan från mitt hjärta. Det är bara inte helt klart på vilket sätt.

Kram till er alla! ❤