Renoveringen fortsätter

Steg för steg, sakta men säkert, börjar mitt nya yogaloft ta form.

Taket är bytt, takkupa byggd, nya fönster är insatta, isolerat (som ni kan se på bilden nedan), ny trappa byggd, golvet lagt. Igår kom två nya dörrar på plats. Idag fortsatte vi med målning av dörrar och dörrfoder. Som ni förstår är det en herrans massa jobb. Och inte klart på flera månader. Men några steg i taget. Och åååh vad jag längtar…

Jag börjar planera och köpa in saker till nya yogabutiken. Träffade fina Helene på Heppa i veckan, som syr åt mig. Blir meditationskuddar och ögonkuddar. Nya böcker och andra spännande varor.

Och vi planerar för rätt belysning, musikanläggning, kodlås till dörren, värmesystem, innertakets form och yogabutikens placering.

När vi kommit lite längre ska jag också börja spackla, slipa och måla. Inreda. Ge yogaloftet en massa kärlek.

Och jag drömmer om invigningen. Med gongbad, yogapass, mantrasånger, öppet för alla som vill…

Jag övar in nya mantran och tänker ut härliga meditationer.

Fråga mig inte när det blir klart. För det vet jag inte. Men givetvis kan du följa utvecklingen här. Tillsammans med mig.

Annonser

Hur tar du dig an hösten?

Hösten. Som kan upplevas kall och grå. Mörka kvällar och regntunga moln. Frost på morgonen och isande vindar. När sommaren känns avlägsen och det är långt till nästa ledighet. En känsla av hopplöshet kanske lätt infinner sig.

Eller hur väljer du att se på det?

För jag lovar dig, det ligger bara i hur du just väljer att se på det.

Ser du alla varma höstfärger i naturen? Gult, orange, rostbrun, röd… Känner du den härliga doften när det precis regnat? Regnet som ger liv åt vår planet. Tar du vara på lugnet som hösten för med sig? När du kan sjunka ner i en fåtölj, dra en filt över dig och njuta av en kopp te.

Enligt ayurvedan (den indiska läran om livet) går vi in i vata-perioden nu. Då det är lite svalare och mycket luft att andas. Nu är det extra viktigt att inte bara stressa på. Vi behöver istället tänka på att ta pauser under dagen och äta regelbundet. Maten bör vara tillagad och varm för att ge kroppen värme, samt för att minska obalanser. Vi kan också se till att värma oss från utsidan, med varma kläder och mysiga filtar.

Egentligen är allt ganska självklart. Vi behöver följa årstidens rytm och lyssna på vad kroppen behöver. Bara vi lyssnar inåt så är det mesta ganska självklart. Vilket kan kännas skönt i denna snabbt föränderliga omvärld, med tekniska lösningar på allt och starka influenser från allt som samhället vill att vi ska konsumera.

Men bara vi lyssnar in i kroppen så vet vi ofta hur vi behöver agera. Och om vi väljer att se skönheten och glädjen i livet så tror jag också att vi blir lyckligare.

Yoga med vinden mot kroppen och solen i håret

Tack för att ni kom! ❤️ Mina kära yogisar! Sådan fin stund vi fick tillsammans på eftermiddagen idag. Bara vindens sus, några fåglar kvittrade, fåren bräkte ibland. Tryggheten i gräset under oss. Och kraften från solen. Det är så fint att få gå inåt för en stund. Gräva lite djupare. Men samtidigt stärka kroppen.

En känsla av tacksamhet. Trygghet. Kärlek. Den här känslan tar vi med oss in i hösten.

Det finns lite saker kvar i butiken. Hojta till om du vill köpa. Halva priset på allt.

Jag vet inte om jag verkligen vill vänta flera månader med att hålla yoga igen. Men allt har sin tid. Tillit. Andas.

Gratis utomhusyoga

Söndagen den 19:e augusti är du välkommen till min trädgård (precis utanför yogaloftet) för ett härligt yogapass. Vi startar 15.00 och håller på ungefär en timme och 15 minuter. Alla kan vara med, inga förkunskaper behövs. Bara mjuka kläder och kanske en vattenflaska. Alla gör yoga utifrån sin egen kropps förutsättningar.

Det finns 17 yogamattor, har du en egen kan du gärna ta med den, ifall vi blir fler än så.

Före och efter passet finns möjlighet att fynda i min yogabutik, där det nu är total utförsäljning med 50% på alla varor.

Vid regn blir det inställt. Det är drop-in, så du behöver inte anmäla dig innan. Varmt välkommen! ❤

Yogaloftet tar en paus

Efter en sommar, som slagit alla möjliga värmerekord och som vi kommer minnas för alla skogsbränder och varma nätter, så står nu hösten för dörren. Vanligtvis skulle jag vara i full färd med att planera inför höstens kurser, retreat och yogadagar. Men i år blir det lite annorlunda.

Jag har bestämt mig för att inte starta upp något just nu.

Renoveringen av ”det riktiga yogaloftet” har dragit ut på tiden, pga att ett trasigt avlopp kom emellan. Tiden och pengarna fick läggas på det istället. Och nu när jag har ett heltidsjobb så finns inte riktigt samma tid. Det där så kallade livspusslet måste läggas och jag vill verkligen älska vardagen. Jag vill kunna njuta av att krama på min familj. Hinna ta hand om trädgården och huset. Utan att känna stress av något, som egentligen bara ska vara roligt.

När jag kände att jag inte hann vara här och nu, ja då fick jag trycka på stoppknappen.

Så nu har jag rullat ihop yogamattorna. Det känns lite konstigt. Men samtidigt skönt. Jag vet ju att jag lyssnat på mitt hjärta. Och det är så här det måste vara.

Mitt sinne var helt inställt på att inte ha någon mer kurs på nedervåningen och nu blir det också så att nästa kurs startar på övervåningen. På det riktiga loftet. (För ett loft ska ju ligga på övervåningen…) Jag vet inte när det blir. Men jag vet att det kommer bli av. Och det kommer bli så fint när det väl är klart. Tillit.

Så den här sommaren har jag njutit av familjen. Gjort så lite som jag kunnat. Badat mycket. Försökt prioritera mig själv, fylla på och hämta kraft.

Den här sommaren kommer vi kanske alltid minnas. Eller så blir det lika varmt igen nästa sommar. För kanske är det Moder Jord som försöker säga till oss att bromsa lite. Att bättre ta hand om vår jord, om vi vill kunna njuta av den. Om vi vill att våra barnbarn ska kunna njuta av den. Om vi vill att ALLA ska kunna njuta av den.

Det kommer bli en utförsäljning av yogabutiken. För ny energi måste följa med upp på övervåningen. Det blir också ett utomhusyogapass om någon vecka. Jag återkommer när jag spikat ett datum. Tills dess önskar jag dig många vackra ögonblick och många pauser! ❤️

Sommarreflektioner

Den här våren har nog gått rekordfort, tror jag. Först var det snö och kall vinter. Sen mer kyla. Och pang, så kom sommaren. Och idag är det midsommarafton. Lite kallare ute, men solen skiner. Jag kan se tillbaka på en händelserik period, med förändringar som prövat mig som människa.

Och det är just i dessa påfrestande stunder som jag har yogan att tacka för så mycket. Visst, jag har prioriterat ner yogan lite. Men den finns alltid där. Kanske blir det en kortare yogastund på morgonen än vad jag brukar göra. Men den där stunden, då jag hittar mitt fokus, finns alltid där. Kanske springer jag på i ett lite för högt tempo. Men stunden då jag känner inåt och hittar kontakten med mitt andetag finns alltid där. Kanske väntar jag lite för länge med att se kroppens signaler, men jag har lärt mig att se dem och även lyssna på dem. Är man trött så behöver kroppen vila. Börjar man bli sjuk så behöver kroppen och hjärnan också vila.

Yogan har gett mig så mycket. Mer än det går att beskriva. Men egentligen är det inga svåra saker. Det är bara att lyssna på sig själv. Vilket kan vara det svåraste som finns också. 🙂

I måndags avslutade jag den sista yogakursen innan sommaren. Mina fina deltagare fick efter passet dela med sig om vad de tar med sig från yogan in i sommaren. Och jag tror inte att det är själva övningarna de flesta har nytta av att ha lärt sig. Det är mer ett förhållningssätt. Hur man vill vara mot sig själv och hur man vill ta sig an livet. Jag är så glad att kunna förmedla detta för mig livsviktiga förhållningssättet. Kärlek till dig själv. Tacksamhet. Tillit till att allt är som det ska vara.

Ta hand om dig i sommar! Vi ses igen när löven börjar gulna och vi längtar efter att tända en brasa och mysa under en filt. ❤ Men först – njut av sommaren!

Superwoman?

Den där kvinnan som bara klarar allt. Som vackert säger ja och sliter på i det tysta. Som åtar sig det hon borde. För det finns ju mycket som man borde göra. Borde klara. Borde ordna.

Eller stopp nu! Vem säger egentligen att man borde allt detta? Är det kanske min egen tro på hur något ska vara? Eller samhällets press på hur perfekt livet borde vara?

Jag har bestämt mig att på riktigt att jag duger precis som jag är. Att jag måste lyssna inåt för att känna efter vad jag ska göra och vad jag vill göra.

När det blir alltför mycket runtomkring. Så många saker som man borde. Alldeles för många. Då måste man ibland backa. Säga stopp och tänka efter. Vad är viktigast i livet?

Den 19:e mars bytte jag jobb. Från att ha jobbat 70 % som verksamhetsutvecklare, varit ledig varje fredag och jobbat med yogan och varit föräldraledig delar av dagar. Till att bli enhetschef, 100 %. Och hålla i två yogakurser i veckan. Och hinna med tre barn, man, hus och trädgård. Och ha en hel massa åtaganden utöver detta.

Plötsligt såg jag mig själv springa från det ena till det andra. Stressa på och aldrig stanna upp. Inte ha tid att dofta på barnens hår. Inte hinna med att utföra något hemma utöver det allra nödvändigaste. Inte njuta av min nya tjänst, som är jätterolig. Jag orkade inte höra på barnens tjat när jag kom hem. Tålamodet fanns inte där, som det brukade. För hjärnan hade redan gått på högvarv under dagen.

Jag tänkte på vad jag alltid säger på mina yogakurser och till mina medarbetare. Det viktigaste är att känna in. Känna efter hur mycket man själv orkar. Att alltid vara snäll mot sig själv och hinna njuta av varje ögonblick.

Men plötsligt var jag långt ifrån där själv. Och då var det dags att säga stopp. Vad är viktigast i mitt liv? Familjen. Alltid familjen.

Och så ville jag faktiskt ge jobbet en chans. För det vara bara menat att jag skulle få jobbet. Det var som klippt och skuret för mig. Eller snarare så var jag som klippt och skuren för jobbet.

Yogan då? Om jag tänkte efter så var det just yogan som gjorde mig stressad. Att hinna hem varje måndag till dubbla kurser. Att hinna förbereda mig. Att orka varva ner efteråt. Så det fick bli yogan som jag behövde prioritera bort den här gången. Eller snarare prioritera ner, längre ner på rangordningen.

Istället för dubbla kurser bestämde jag mig för att hålla en kurs på måndagskvällar. Lite senare, så att jag hann med jobb och familj. Så att den bara finns där som min sköna oas, min tillflyktsort och den stund på veckan då jag bara kunde få hänge mig helt åt min passion. Utan måsten och stress.

Med världens bästa deltagare så är det inga problem. Det fanns inte en person, av de 14 som jag har, som inte stöttade mig i beslutet. Att de får yoga varannan vecka istället var såklart trist för dem. Men det var bättre än att kanske inte få komma mer på väldigt länge.

Ibland måste man följa sitt hjärta. Den här gången sa mig hjärtat att jag behövde tänka på mig själv. Min magkänsla vill ge jobbet en chans. Att jag sviker de yogadeltagare som jag lovat en tioveckorskurs, som nu bara blir åtta veckor? Ja, ibland får man göra saker man inte vill, eller kanske inte borde. Bara för att man behöver lyssna på sig själv. Sluta vara superwoman. Man kan inte klara allt själv. Man ska inte klara allt själv. Jag är stolt över mitt beslut och känner mig betydligt lugnare. Det går faktiskt att sänka ambitionsnivån, utan att man för den sakens skull blir en sämre människa. Det kan till och med vara så att man blir en bättre människa. Tänka sig.

Mina fina yogadeltagare vilar efter ett skönt mag-pass. Och jag njuter.

När livet rullar på

Ibland går tiden. Plötsligt blommar vårstjärnorna och vitsipporna. Det är dags att deklarera för den enskilda firman. Som visar sig kräva en kortare kurs på Skatteverket…

Arbetet tar tid och kraft. Mitt nya jobb är otroligt roligt, men såhär i början så tar det också en massa energi. Vardagssysslorna finns där som en påminnelse över att livet fortsätter.

Yogakurserna blir lite av en stressfaktor. Men varje gång som jag går ut i uthuset och förbereder för ett nytt pass så fylls jag av lycka. För trots att det tar tid så är det min egna stund. Stunden på veckan då det är legitimt att jag inte lagar mat, plockar leksaker eller nattar barn. Då jag bara får gå in i yogans värld. Kanske går jag in där lite stressad. Men jag kommer tillbaka som en lite lyckligare människa.

Dags för ny kurs

Där nere i mörkret ligger yogaloftet i vinterdvala. Men snart tänds ljusen där igen, efter några veckors uppehåll. På måndag börjar en ny kurs där, som ska pågå i tio veckor. Den här gången ska det handla om magen. Hur vi kan få magen att må bra, som i förlängningen också gör att vi mår bra. Hur kroppens motor kan fungera för att göra sinnet glatt.

Båda tiderna är fullbokade sedan några veckor tillbaka. Åh, som jag ser fram emot att träffa alla fina deltagare igen. ❤

Efter min resa till Indien har jag bara blivit mer övertygad om att kundaliniyogan står mitt hjärta närmast. Där uppe på taket i soluppgången, ackompanjerat av havets brus och templens morgonsånger, kombinerade jag min sköna kundaliniyoga med de övningarna som jag fick där. Så trots fina upplevelser av andra yogaövningar är det ändå just kundaliniyogan som jag uppskattar mest och som jag kommer fortsätta undervisa i. Det är den yogan där jag enklast hittar mig själv. Hittar mitt andetag och kontakten med min kropp. Där kontakten mellan kropp, sinne och själ sker.

Med hem från Indien fick denna vackra klangskål följa med.

Kanske blir det smakprov på dess toner på måndag. Det blir i alla fall spel på min underbara gong, det är ett som är säkert. Gongens vibrationer som hjälper oss att släppa spänningar, gå djupare i avslappningen och som vibrerar våra energier.

Och så blir det ett yogapass för matsmältningen och en meditation för självkärlek och läkning.

Det kommer bli fint.

Min Indienresa!

Idag är jag tillbaka i Sverige igen och snart även i Karlstad. Tillbaka till kylan och den höga luften. Tillbaka till det som känns välbekant och hemma. Tillbaka till min älskade familj. Bara jag skriver orden här nu så rinner tårarna. Åh, så jag har saknat dem! När piloten berättade att vi snart skulle landa på Arlanda så forsade mina tårar.

För mina känslor är så nära. Det blir de efter två veckor på ett retreat i Indien. Jag är totalt renad på både utsidan och insidan. Känslorna kommer lättare än vanligt. Sinnet känns lättare än vanligt. Ögonen lyser klarare än vanligt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här resan. Det är nästan omöjligt. Men jag ska försöka. För din skull, fina läsare. Och för min egen kanske. För att kunna sortera ut intrycken och spara dessa vackra minnen djupt i mitt hjärta.

När jag kom till Indien för två veckor sen så möttes jag av ett levande land. Ett myller av människor och olika fordon. Dofter från kryddor, sopor och bilar. Ljud från tutande fordon och hojtande människor. Känslan av en otrolig värme mot huden. Jag snurrade på mig en sjal på huvudet och skyddade mig mot några av intrycken.

En och en halv timmes resa i en minibuss, med ett gäng andra förväntansfulla resenärer, var det första som Indien bjöd på. Om du sett något galet Youtube-klipp på en trafikkorsning i ett annat land där alla bara kör in i korsningen och djungelns lag råder så kan du på ett ungefär föreställa dig hur det är i Indien. Att hålla sig i en fil är inget som funnits med som uppkörningskrav, om man säger så. Tutan används väldigt frekvent, men inte på ett aggressivt sätt. Utan mer som att varna för att man kommer. För här finns inga sura miner, i ett av de mest glädjefulla länder jag besökt.

Efter en stund åkte vi av den större vägen och längs vägarna byttes stora cementbyggnader ut mot mindre försäljningsstånd.

Efter den här ganska intrycksfulla starten på resan så stannade minibussen utanför Vaidyas Ayurveda Village. Kläderna klibbade mot kroppen. På ett dygn hade jag bytt från minus 15 grader till plus 35 grader. Inte så konstigt att det kändes varmt.

Jag vill inte alls säga att det var knäpptyst och helt lugnt där vi klev av. Från något tempel en bit bort hördes musik från högtalarna. Någon snickrade och bankade. Kråkor kraxade. Men framförallt hördes havet. Det tydliga bruset när vågorna slog in mot stranden och stenarna.

Även om mitt första intryck av det här stället inte var att det var tyst och lugnt så var det ändå här som jag hittade lugnet. Och vilket lugn sen.

Det visade sig att vi var 12 svenskar som skulle bo här i två veckor tillsammans. (Några skulle även fortsätta ett par veckor till.) Hela det här stället ägs ju av Janesh Vaidya, som är en Ayurveda-Guru från Indien. Har har skrivit en massa böcker om Ayurveda och även föreläst flera år i Sverige om hälsa och Ayurveda.

Ayurveda är den uråldriga indiska livsläran, som kan hjälpa oss att leva ett friskt och hälsosamt liv, utan en massa medicin. Förutom maten förstås, som räknas som vår medicin. Och yoga använder vi som vår terapi.

Vi fick alla träffa en Ayurveda-läkare som baserat på lite frågor och tester (puls, blodtryck och blodsocker) berättade vilka obalanser vi har i kroppen. Sedan skulle vi yoga, äta och få behandlingar utifrån detta. Så att vår obalans skulle försvinna. Och var passar bättre att göra det än här?

Varje morgon vaknade jag utan problem vid halv sex. Efter en dusch och en kopp te så gick jag upp på taket, på den byggnaden vi bodde i. Där gjorde jag ett yogaprogram som var speciellt utformat för mig, utifrån vad jag behövde. Jag brukade hålla på 1,5 timme, bara för att det var så underbart skönt. Under tiden gick solen upp över tempel och kyrkor, som sedan länge spelat hög indisk musik i högtalare. Men det var inte det ljudet som jag minns mest. Det var havet. Det underbara havet.

Sedan serverades frukost. Som för mig bara bestod av en fruktsmoothie, upptäckte jag efter några dagar. Dessa två veckor skulle vara en reningsperiod, så jag fick gott nöja mig med min smoothie, när några andra kunde få yogisk gröt med cashewnötter och dadlar på. Det var lite tufft, det får jag medge. Men lärorikt.

Dessa åtta små skålar fick vi varje lunch. Med lika olika röror i. Jag fick aldrig ris till, utan cous-cous istället, som synd var. Jag som verkligen sett fram emot att få äta ris. Maten var fylld med smaker, en tugga för varje smaksensation. Och det var också så som vi skulle äta det. Långsamt, som en meditation och bara med händerna.

Varje dag fick alla också en varsin behandling på ungefär 1 timme och 20 minuter. Det var alltid en oljemassage av hela kroppen och så kunde det vara ångbastu, kroppsinpackning eller specifika oljebehandlingar. Helt beroende på vad man behöver i sin obalans. Jag har nog aldrig känt mig så omhändertagen som under dessa behandlingar. Hela kroppen, men också mitt sinne fick behandling, på något sätt.

Vi fick också vara med på yogaworkshops, danspass, matlagningskurs och lyssna till indiska musiker. Och alla fick varsin fotbehandling, ansiktsbehandling och manikyr. För att inte prata om de föreläsningar som Janesh hade med oss.

Ja och så fanns tid för att bara vara såklart. Sitta på en solstol i skuggan (det var alldeles för varmt för mig att vara i solen) och läsa eller bara titta ut över havet. Stranden heter Dolphin beach och som namnet antyder så fanns där delfiner. Vid minst tio tillfällen såg jag en eller flera hoppande delfiner i vågorna.

Det fanns också tid för att prata om man ville. Och såklart bada i det ljuvliga havet som jag fullkomligt förälskade mig i. Två-tre gånger per dag blev det bad. Och ibland kunde jag och en nyfunnen vän ligga i vattnet mer än en timme och bara prata. Prata om livet. Som en av de bästa terapierna.

Jag gjorde ett par utflykter också. För att få upptäcka lite mer av Indien när jag ändå var här. Fast man kände sig lite skör när man åkte utanför retreatet. Som att man öppnat sina sinnen och var extra känslig. Men det blev en mysig tur med en kanalbåt och även två kortare resor med tuk-tuk.

Så efter de här veckorna, om jag ska knyta ihop säcken, så känner jag mig ren inifrån och ut och totalt lugn. Och jag är så tacksam för att jag fick möjligheten att åka iväg på det här. För att min man roddade allt där hemma. Och för att underbara släktingar hjälpte till när det behövdes. Mitt hjärta är så fyllt av kärlek. Bara varm, ren kärlek.

Tack Indien! Och tack min älskade man, snart ses vi äntligen! ❤