Min yogafredag på högstadiet

Så kom då mitt första riktiga tillfälle att prova på ungdomsyoga. Det som jag känt en sån stark dragning till. Vad lusten just dit beror på vet jag inte, men jag tror att det är en blandning av olika saker. Att jag själva hade velat upptäcka yoga när jag var ung, att jag vet hur jobbigt det kan vara att inte riktigt hitta sig själv, att jag tycker yogan har så bra verktyg att använda sig av och att jag tror att man behöver det så mycket just som tonåring. Kanske mer idag än någonsin, i dagens samhälle då vi ständigt ska vara uppkopplade och behöver göra väldigt många fler val än jag behövde för tjugo år sen.

Och det som startade som en tanke förvandlades nu till verklighet, då min yogalärare gav mig en härlig utmaning att undervisa yoga för några högstadieklasser. Självklart hoppade jag på utmaningen. Livet skulle ju vara så tråkigt om vi aldrig utmanade oss själva. Även om jag i morse, när jag körde de där milen på snöslaskiga vägar, lite grann undrade om jag var på rätt väg. Ja, vägen till Sporthallen hittade jag. Men vägen i livet. Var det verkligen detta jag skulle göra?

Men det som är så fantastiskt när man antar nya utmaningar är det där lilla pirret i magen innan man gör det och den där härliga känslan av att man klarade det efteråt.

För jag klarade ju det. Tre stycken förväntansfulla högstadieklasser väntade på mig. Och jag gav de yogan. Jag gav dem min kunskap och min glädje.

Om alla delade min glädje? Nja, det var kanske att ta i. Såklart orkade inte alla ligga stilla på ryggen lika länge som jag tänkt. Såklart var några betydligt osmidigare än jag kunnat ana. Och såklart kunde inte alla vara tysta hela tiden. Men det var ju egentligen inget oväntat. Här snackar vi fjorton- och femtonåringar. Men många gjorde så gott de kunde. Många lyssnade på mina råd och många verkade faktiskt gilla det. Inte alla. Men många. Och det är ju faktiskt så att om de bara kan ta med sig något litet råd, (om tex vikten av andning och avslappning, eller om att de duger som de är) om de kan få med sig det ut i vardagen, så är det ju värt allt. Precis allt.

 

Om nån undrade, det här gjorde vi:

Jag började timmen med att de fick ligga på ryggen och räkna sina andetag under en minut. Sedan gick jag utförligt igenom det långa djupa andetaget, som är så grundläggande inom kundaliniyogan. (Det får jag nog förklara i ett inlägg lite längre fram.) Sedan tonade vi in tillsammans. Eller tillsammans var eventuellt att ta i. Jag chantade, de skrattade. Haha. Men det bjuder jag på. Sedan gjorde vi kriyan Grundpass nr 2. Efter yogapasset så fick de ligga ner och vila, medan jag guidade dem i avslappningen. De fick sedan räkna sina andetag under en minut igen. Sen gjorde vi en andningsmeditation med växelandning och så avslutade vi med att tona ut. Efteråt hade jag planerat att vi kunde prata lite om hur det känts och hur många andetag de fått. Men det var väl kanske mest jag som pratade…

Min fredag alltså. En heldag med ungdomar och yoga. Det gav mig helt klart mersmak. Så nu får jag nog hitta fler liknande utmaningar! Trevlig helg önskar jag dig!

Särskilt Tack till klasserna och den kloka idrottsläraren som bjöd in mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s