Mantrasånger och nostalgi

Några skulle nog kalla mig knäpp, när jag på söndagens morgon går upp strax efter fem, av egen fri vilja, bara för att få sprida mantrasångernas vibrationer. Jag undrade själv lite hur jag tänkte när jag erbjöd mig att komma, när dottern inte ville sova i natt. Men jag vet att det ger tusenfalt tillbaka. Därför är det inte svårt att gå upp på i ottan. Jag tycker mest det känns mysigt att sätta sig i bilen och köra mot stan, och veta att de flesta ligger och sover.

Så vad väntade? Vad hade jag erbjudit mig att göra?

Jag skulle hålla i morgonens mantrameditation för de blivande yogalärarna på en av deras utbildningshelger. Vi skulle sjunga de särskilda mantrasångerna som hör till vattumannens tidsålder och som traditionsenligt görs tidig morgon inom kundaliniyogan. Sju olika mantran, eller verser, som jag tonsatt med gitarr. Först ett skönt yogapass, sen 62 minuters sång, där vi sjunger tillsammans, från hjärtat.

Det var helt fantastiskt härligt! Att sjunga gör mig så glad och att dessutom få dela detta med nästan 20 andra dedikerade yogisar gör det hela till en timme i lyckorus! De som ville fick välja ett instrument att kompa med. Det blev både finstämd kalimba, taktfasta trummor och vibrerande maracas.

Det var också väldigt fint att få träffa nästa kull yogalärare. De är ju där som jag var för ett och ett halvt år sen. Deras andra helg. Hur långt hade de kommit i sin egen yogaresa? När jag berättade för min man att jag kände mig nostalgisk när jag var där så tyckte han det var att överdriva. Måste det inte vara länge sen det hände då?

Men jag förklarade att den resan jag gjorde 2016 känns som flera ljusår lång. Min förändring känns overkligt lång och stor. Och ändå är jag samma människa nu som innan. Det är väldigt svårt att förklara för någon som inte gjort resan.

Det är som min inre livsresa. Den förändrade hur jag ser på livet, hur jag väljer att påverkas av saker runtomkring. Hur jag väljer att reagera och agera på saker som händer och sägs.

Så ja, nostalgi. Så mycket kom tillbaka. Känslan hur jag själv kände min andra utbildningshelg. Förväntan, förvirring, förhoppning.

Det blev en väldigt fin morgon! Ett varmt och härligt mottagande på Yogainstitutet, när jag själv fick sitta längst fram. Så tacksam för stunden! ♡

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s