När livet känns tungt

Ibland kan livet kännas lite svårare att njuta av. Jag som verkligen förespråkar att man ska njuta av varje ögonblick, jag vet också att det inte alltid är så lätt.

Det behöver inte vara något särskilt som hänt, utan livet är ju inte alltid sockervadd och stjärnglitter, så enkelt är det ju. Vissa dagar vill man bara dra något gammalt över sig och fortsätta sova. Vissa dagar är man mer känslig än andra och kanske bara känner för att gråta för minsta lilla.

För mig är det så att mina barn känner av direkt när jag har dessa dagar. Och nej, det betyder inte att de då är extra snälla och omtänksamma. Tvärtom. Då testar de sin mamma lite extra. Bråkar lite mer med varandra och lyssnar ännu sämre än vanligt. Så känns det åtminstone.

Och då orkar jag inte alltid vara den där lugna, pedagogiska och kärleksfulla mamman. Trots att jag ska vara så yogisk och ta några djupa andetag eller ha superstarkt nervsystem, så att tjafs och otrevliga ord bara rinner av mig. Men vem orkar alltid med sånt?

Och med tre barn så är det alltid någon som går lite över gränsen. Gränsen för vad jag orkar, just de där dagarna.

Det behöver ju inte vara ens barn. Det kan ju vara vem som helst, egentligen. Det kanske du också känner igen? De extra känsliga dagarna. Nära till gråt eller irritation.

Och det är ju så livet är. Lite upp och ner. Och oftast går det ju upp snart igen. Det vet man ju.

Jag försöker hitta tillbaka, längs den snåriga uppförsbacken. Kanske genom att läsa om andra som har de värre, genom att ta en promenad i skogen. Genom att träna, sjunga eller göra yoga. Oftast är det meditation som får mig tillbaka upp. Jag har fastnat lite särskilt för en kvinna som heter Jai-Jagdeesh. Hon brukar lägga upp meditationer på sin Facebook-sida. Och det är som att när någon styr mig in i meditationen så får jag den där extra skjutsen som jag behöver. För att komma tillbaka på banan.

För det sägs ju att det är bra att vara där, på banan. Men den slingriga vägen som är livet behöver ju vara lite snirklig ibland. Kanske är det då som man kan uppskatta den som mest.

Bara försök ta kontakt med ditt innersta och låt känslorna vara okej. Du är ändå inte dina känslor. Du är den fantastiska kärnan, längst där inne.

Ta hand om dig! ♡

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s